Kulstötningsrekord och sydkoreansk skräckfilm

imageI morse fick kaffet (jag väljer att trotsa O’s domedagsprofetia om kaffedrickande) sällskap av en chokladtryffel, kvarlämnad efter gårdagens middag med ett gäng vänner. Den lena chokladsmaken lyfte tillbaka mig till kvällen innan och de många samtalsämnena. Jag gillar att jag alltid har mer att lära mig om mina vänner.

I går fick jag till exempel veta att R och hans familj varje jul högtidlighåller syster U’s rekord i kulstötning, satt under en Mjölkkanne-kupp i Helsingfors under tidigt 1980-tal. Med pompa och ståt gläds man åt att rekordet fortfarande står sig. Utan att ha en aning. Fantastisk inställning om ni frågar mig. Sluta för tusan inte att fira! Väck inte den björn som sover. Skåda icke given häst i munnen. Njut av rekordet bara!

Ett skönt tidsperspektiv uppdagades också i samband med Mjölkkanne-rekord-diskussionen. Någon konstaterade att det väl var länge sedan tävlingen lades ner och att det därför mycket väl kan vara så att ingen hann slå U’s rekord. C konstaterar att uttalandet är orimligt, eftersom han ju var med och tävlade. Och det var ju minsann inte så länge sedan. Fast jag var på C’s 42-årsfest för några månader sedan. Och Mjölkannan tävlar man i som femteklassare. Inte igår direkt. (Nu visar det sig förvisso att Mjölkannans sista tävling gick av stapeln 2013, men det visste vi inte under diskussionen.)

Jag fick också veta att F har en stor fäbless för skräckfilm. Sydkoreansk skräckfilm, mera exakt. Hennes pojkvän, som är en orädd multisportande man, kan ibland vakna med ett skrik på natten efter en sydkoreansk skräckfilmsafton. F snusar tryggt vidare. Jag har svårt att se henne framför TV:n med bloddrypande sekvenser ackompanjerade av musik som får Hajen-temat att låta som en godnattvisa. F är nämligen en älva. Hon är skir, spröd, vän, fjär och intensivt närvarande på samma gång. Hon är kanel och fjärilar och hon bär klänningar som ser ut som franska exklusiva bakverk. Hon har långt böljande hår och går alltid barfota. Hennes tånaglar är målade i någon färg som gör att man blir sugen på godis. Hon ser inte ut som någon som frossar i sydkoreansk skräck. Tack F, för att du fortfarande överraskar mig.

Jag längtar efter att få lära mig ännu mera om gamla och nya vänner.

Kommentera