Rör inte min egentid

dass

Plats för egentid?

Malin Wollin, fristående krönikör för Aftonbladet, tycker att ”egentid” är trams.  (Aftonbladet, 7 augusti 2014) Hon menar att om jag lyssnar omkring mig och möts av tystnad, då har jag egentid. Hon skriver:

”Egentid är när jag läser en bok med Tankesmedjan i lurarna när klockan är 22:30. Egentid är när jag läser mina mail på jobbet. Egentid är när jag sover. Egentid är när vi äter middag tillsammans och alla barnen har sprungit ner i källaren som en hord antiloper. Egentid kan vara att bajsa i fred med en ny tidning, det vet alla föräldrar(pappor).”

Jo, men är det okej att vilja mer än att bajsa ifred? Är det okej att inte vilja kombinera radiolyssnande med läsning vid läggdags? Att inte betrakta sömn som egentid? För jag erkänner villigt att jag vill ha mer. Jag vill ett par timmar på stan då och då, jag vill ha tid att bara glo tomme ensam hemma och jag vill åka bort med bara Mange i ett dygn eller två. Jag vill det. Och jag vill inte gärna behöva skämmas för det. Jag tycker inte att det är skamligt.

Malin Wollin får förstås tillbringa hur mycket tid hon vill med sin familj, självklart har jag inga invändningar mot det. Inga som helst alls ett dugg. Men tryck inte till mig för att jag inte anser att privat tarmtömning hamnar högt upp på lyckolistan.

Malin Wollin har skrivit om detta ämne tidigare (2009, även då i Aftonbladet). Hon konstaterar under rubriken ”Jag får eksem av ordet egentid” att fritidsintressen bör man inte ha när man har fått barn och säger: ”jag anser att fritidsintressen är något man sysslar med i väntan på att man får sina barn. Jag vet inte ens vad ett fritidsintresse är. Golf?”

Missförstår jag henne eller menar hon faktiskt att det inte är okej att ha fritidsintressen när man är förälder? Är det skamligt att exempelvis träna (utan att barnen är med)? Är det fult att gå på en konsert med bara vuxna? Är man en dålig förälder om man gubevars drar till Askersund på en övernattning? På tumanhand. Eller ensam.

Det verkar också som om jag inte får vilja ha ensamtid (för egentid ska väl inte ens sägas eller skrivas?) eftersom det finns människor som inte har någon egen partner/familj/person, människor som inte har annat än egentid. Ensamtid.

Är det på något sätt en hån mot ensamlevande att Mange spelar golf?

Nej, jag tänker fortsätta njuta av ensamkvällar med kålpudding ur matlåda och TV:n i bakgrunden. Och jag vägrar skämmas om jag tar en promenad och lyssnar på en bok, utan både man och barn.

Malin Wollin säger att jag ska nöja mig, och jag tror att hon menar att det är det bästa både för barnen och för mig. Jag misstror inte hennes motiv, men jag håller inte med henne.

Jag ska ha egentid, och jag tänker kalla den det också. Ingen eksem här inte.

Och jag tänker DESSUTOM bajsa ensam. Utan att egentidsklockan tickar.

 

Kommentera