En tragisk död

BullarTretusen år. Så länge lovade min muntre danske surdegs-maestro Bo att det skulle gå att baka på surdegen jag fick med mig från kursen. Nu är den död. It has ceased to be. This surdeg is no more. Den är stendöd. Tio dagar. Inte tretusen år. Inte ens ynka hundra år. En enda plåt med surdegskanelbullar hann jag baka innan den valde att döden dö. Och jag som matade och gullade med den som vore den åtminstone en nära väns barn eller en gullig hundvalp. Men vilka bullar. Jävlar. Surdegen kände kanske att de var värda att offra livet för.

En reaktion på ”En tragisk död

  1. Ping: Vad blir det till kaffet? - Lotta Lexéns blogg

Kommentera