En ynklig prepper

image

Krisberedskap

Jisses. Vilken ynklig prepper jag är. Detta stod brutalt klart för mig när jag ikväll ombads flytta mitt stash från matkällaren till ett tömt skåp i källarhallen till förmån för familjens slalompjäxor. Jisses, som sagt.

Mitt nödlager tar alltså mindre plats än familjens pjäxor. Nog för att 11-åringen har större fötter än jag, men ändå. Det är uppenbarligen inte så väldans mycket hyllutrymme som har tagits i anspråk. Jag fick lov att trösta mig lite i flyttprocessen, som alltså tog besvärande kort tid att genomföra, genom att korka upp en pava rött, när jag nu ändå drällde runt i matkällaren. Eller pjäxkällaren.

Det nya skåpet blev inte ens riktigt fullt, trots att jag slängde in hundra stearinljus och lika många värmeljus. Asså serri – tre paket knäckebröd. Några kilo pasta och ris. En vevdriven radio/laddare/ficklampa. Konserver som skulle ta oss genom ett halvt sportlov, typ.

Futtigt.

Jag tror jag behöver ta nya tag. Kanske ett par studiebesök. Tar Swedish Prepper emot? Eller Lars W? Fast de flesta preppers är ju preppers i lönndom, det ligger väl i sakens natur. Såvida man inte kompletterar sitt stash med försåtminering eller bepansrade Dobermanns. Jag tror Lars har en katt och några får. Säkert tränade för närstrid. Dvärghamstern Eva här hemma är till föga hjälp. Hon är trebent och inlåst i en bur  (och väger kanske 15 gram) och lär sålunda inte skrämma en enda plundrare på flykten. Och uppriktigt sagt är det inte mycket kött på henne heller. Ur preppersynvinkel tillför hon hemmet föga med andra ord. På så vis är det kanske bra ändå att jag inte har ett lager som kan locka hit onda eller desperata krafter i apokalyptiska tider.

Och så Mange som tassar förbi i min flytt och förfasas när han ser att ett par varor som han köpt har hamnat i krislagret och som föga uppmuntrande konstaterar att om det där är vad vi ska överleva på i kris kan vi ju typ lika gärna lägga oss ned och dö direkt, samtidigt som han motsätter sig en utökning av lagret. Det blir liksom en dyster slutsats av det resonemanget. Dessutom sörplar han i sig mitt vin.

Så nu är frågan: Ska jag gå all in och utöka, eller ska jag hålla mig kvar strax över MSBs lite jönsiga 72-timmarsförhoppning?

Tills vidare tömmer jag pavan tillsammans med Mange. Han är ju ändå rasande grann.

Och utanför viner vinden.

4 reaktioner på ”En ynklig prepper

  1. Fråga nummer ett: Har maken läst Stjärnklart än – och insett ”allvaret”?
    Nummer två: Tänker du dig att någon närstående, t.ex. syskon, kommer befinna sig i din närhet när krisen kommer? Svaren på dessa frågor bör ge ledtrådar till hur du ska agera! Och glöm för all del inte chokladen. Lycka till!

Kommentera