Ett tidigt tomtebud

image

Inget juligt – bara ljuvligt

Ibland kommer julen oväntat tidigt. Redan innan jag hunnit börja fundera över raserade pepparkakshus och trasiga ljusslingor anlände en lattjolajbanlåda från min egen tomte Marcus på Bonnierförlagen.

Tusen tack!

Och när, så småningom, allting ska smaka saffran, lingon, nejlika eller i bästa fall kanel och när Linda Skugge förklarar hur man är En God Mor i december kan jag försjunka i en av de här godbitarna och stänga ute så’nt där som liksom är lite irriterande med juletider.

Tack Marcus för att du inte valde ut något juligt åt mig. Ljuvligt är bättre.

(Eller alltså: ”Ljuvligt” är kanske inte det första ord som slår mig om jag ska beskriva Per Morberg, och inte heller känns det som en klockren beskrivning av handlingen i Keplers Stalker. Och faktiskt är inte heller Lapidus VIP-rummet och ”ljuvligt” ord som självklart används i samma mening, även om ordet i sig har en positiv klang. Men ni fattar. Fast omslaget till Theodor Kallifatides bok är faktiskt alldeles ljuvligt.)

Kommentera