Han Snabba cash-snubben, ni vet

lapidus_kostym

Inte Carl von Linné

Jag har lyckats boka in Sveriges bäst klädda man 2008 till Platengymnasiet och känner mig mycket nöjd. Jag tror inte att han är sjaskigare klädd sex år senare. Advokat är han också, så jag förväntar mig pondus och vältalighet. Och uppriktigt sagt far man inte direkt illa av att se på honom.

Utöver dessa kvaliteter är han författare, och en inte helt okänd sådan heller.

Trodde jag.

Jag studsade ut ur arbetsrummet när jag fick bekräftat att han ville komma till vår skola på författarbesök och greppade första bästa elev jag fick syn på.

”Jens Lapidus kommer hit!” Jag nästan hoppade på stället.

”Vem är det?” sa hon och tittade misstroget på mitt kroppsspråk.

Något mindre studsande drog jag vidare och hittade två andra tjejer i sällskap med sin svensklärare.

”Vet ni vem Jens Lapidus är?” Den här gången valde jag frågeformen.

De tittade lite ängsligt på varandra och på sin svensklärare. Vad var det här för korsförhör från främmande lärare i korridoren?

”Eh, är det han med blommorna?”

Nej, det var ju inte Carl von Linné, även om båda efternamnen andas latin.

Min kollega såg min bekymrade uppsyn och knuffade in mig i ett grupprum med ett gäng grabbar. De kunde i kör redogöra för vem Jens Lapidus var och uttryckte stor entusiasm inför det kommande författarbesöket. Jag pustade ut.

Jag insåg efter lite frågestestande att 100% av eleverna nickade instämmande om jag frågade dem om de kände till Snabba cash. Kanske är det den vägen jag ska gå om det är jag som ska presentera honom i aulan. Det visade sig nämligen att hans namn kan vara svårt även när man känner till det.

”Jens Lapidus kommer till skolan”, förkunnade jag för några kolleger. Jag betonade det långa i:et i efternamnet. Lapiidus.

”Heter han inte Lapidus?” svarade N. Med betoning på ett långt a. Laapidus.

”Säger man inte Lapidus?” säger då M och betonar även hon a, men uttalar det kort. Lappidus.

Förvirringen på expeditionen, där vi befann oss, blev påtaglig. Jag som alltid känt mig trygg i mitt uttal visste plötsligt varken ut eller in. M googlade raskt och hittade ett ljudklipp där reportern bjöd på en fjärde uttalsvariant med ett utdraget men ändå kort och betonat a-ljud. Klippet handlade visserligen om att reportern gjorde bort sig gällande uttalet, men M envisades med att spela upp det upprepade gånger vilket gjorde att det uttalet nästan trängde undan de tidigare alternativen. Det visade sig snart att mitt ursprungliga uttal, Lapiidus, faktiskt var det korrekta, men rundvandringen i uttalsdjungeln satte sina spår. I händelse av aulapresentation vet jag inte vad jag kommer att säga. Och vi är ju inte direkt du och Jens med varandra, så bara förnamn räcker inte.

”Mannen bakom Snabba cash”, får det kanske bli. Det lär underlätta både för eleverna och för mig. Eller så ber jag någon annan, obefläckad av uttalsförvirringen, hålla i presentationen, så att jag bara kan luta mig tillbaka och titta.

Jag menar förstås lyssna.

 

 

Foto: Thron Ullberg (publicerat i Aftonbladet)

En reaktion på ”Han Snabba cash-snubben, ni vet

  1. Maila honom eller förlaget och fråga. Så gjorde jag när Henrik Fexeus skulle komma till biblioteket.

Kommentera