Jag tror han älskar mig ändå!

image

Ett kärleksbrev och en programförklaring

Den äktenskapliga krisen på Pilgatan kan vara hävd. Med ett paket pulvermos.

Vi äter potatismos både nu och då i vårt hus, men det är alltid hemstampat. Pulvervarianten är att betrakta som total nödföda. Och nu har Mange köpt ett paket.

Inget säger ”jag älskar dig” som ett paket pulvermos med lång hållbarhet.

Mitt inlägg om min önskan att få bunkra lite förnödenheter  framkallade oväntat många reaktioner, både på nätet och i min fysiska närhet, och jag överraskades av hur många som tycks dela min vilja att få sniffa den trygghet som ett schysst stash innebär. Som delar viljan att på en hylla i matkällaren ha vad som behövs för att klara en tids isolering i händelse av händelse. Eller annan händelse.

Mange sa alltså nej och efterlyste till och med en annan fru, då den nuvarande, alltså jag, tydligen inte hade alla hästar hemma. (Jag skulle gärna ha en häst hemma. Den ger mycket kött och kan också agera transportmedel. Någon regel kopplad till tätbebyggt område kullkastar säkert den möjligheten.) Hamstrar gör man tydligen när stormen/kravallerna/giftutsläppet/apokalypsen knackar på dörren.

Men om den håller för dörren då?

I alla fall läste jag pulvermospaketet som ett ”förlåt-älskling-självklart-får-du-bunkra-förnödenheter-var-du-vill-och-jag-älskar-dig-och-du-är-osedvanligt-snygg-idag-och-då-menar-jag-inte-bara-för-din-ålder-utan-hands-down-gorgeous-och-jag-lovar-att-klia-dig-på-ryggen-och-lyssna-på-ditt-prat-om-saker-jag-inte-bryr-mig-om-istället-för-att-titta-på-något-på-Netflix”.

Kan jag ha läst in för mycket? Var rygg-kliet too much?

I alla fall tog jag moset som intäkt för att jag nu får rensa en hylla i matkällaren och bädda med en snuttefilt där. En snuttefilt i form av köttfärssåskonserver, pasta, salt, värmeljus, flaskvatten, choklad och sådant där som jag nog får läsa mig till är bra preppervaror. Prepper light. Typ klara-en-vecka-effekt. Inte post-apokalyps. Inte Stjärnklart.

Jag tror i alla fall att det var vad Manges blick och pulvermoset sa till mig. Jag ville inte fråga och riskera att få min föreställning kullkastad. Kanske kan jag i vinter också få igenom mitt årliga önskemål om något slags säkerhets-kit i bilen. Extra vinterjackor och överdragsbyxor. Choklad och dryck. Värmeljus och tändstickor. Bara ifall, ni vet?

Inte? Inga sådana tankar hos er? (Jo hos dig va, Lena, som ju anförtrodde mig din Bullens-varmkorv-situation därhemma? Visst förstår du? Kom igen, Lena!)

Det här överutvecklade säkerhetstänkandet är inte helt nytt hos mig. Det visade sig när jag försökte tvinga Mange att låna min cykelhjälm när han skulle på spelning på en MC-klubb, och kanske också genom mitt vrål av fasa i Lalandia-helvetet. Det yttrar sig genom att jag önskar mig (och får) brandsläckare och överfallslarm i julklapp. Jag gillar trygghet och vaddering. Jag vet alltid var närmaste nödutgång är. Och jag låter nog Mange skjuta sig själv i foten hellre än att låta honom åka på road trip i semiantik bil som inte har bälteskrav och därmed heller inte några bälten.

Min bror är visst mera pragmatiskt lagd. Eller i alla fall mera odramatisk. Eller dramatisk, hur man nu vill se det. Till vänster ser ni hans ord image … och med tanke på min förnuftiga kommentar där, om att en sann prepper döljer sin natur, borde jag omedelbart ta tillbaka allt jag just skrev om mina framtida förråd.

Så – här kommer inte finnas någon köttfärssås på burk eller några tändstickor. Och det där moset äter vi till middag imorgon. Mmmm, vad det ska bli gott. Pulvermos. I magen, inte i ett prepper-stash.

Kom inte hit med hagelbössa när semi-apokalypsen slår till.

Här finns inget att se.

Inget att hämta.

Utom möjligen lite konjak. Vi är ju ändå civiliserade människor, pulvermoset till trots.

 

PS. För den händelse att jag övertolkat pulvermoset kan det ändå finnas hopp om äktenskapet. Jag kan ha uttryckt i något sammanhang att jag håller Lars Wilderäng ansvarig för en eventuell skilsmässa på Pilgatan. Som väl är har han axlat ansvaret och agerar personlig äktenskapsrådgivare i sin blogg. Förhoppningsvis kan hans handfasta råd rädda Manges och min kärlek.

Nackdelen är att jag kanske måste se en zombieskräckis. Jag är liksom inte mitt värdigaste, mest bedårande jag då jag utsätts för skräck i någon som helst form. Skräck klär mig inte, om man säger så.

Även detta ansvar hamnar på herr Wilderäng.

Fast zombies tror jag faktiskt inte på.

Än.

14 reaktioner på ”Jag tror han älskar mig ändå!

  1. Tack Lotta, för att du muntrar upp mitt liv med dina roliga inlägg 🙂 Du borde skriva krönikor nånstans. Blir nästa bok åt humorhållet kanske?

    • Tack så mycket! Jag hade faktiskt en ganska utvecklad synopsis för en humorbok för några år sedan, men fimpade den när En man som heter Ove klev in på arenan. Min idé var självklart långt ifrån identisk, men ändå alldeles för lik. Och efter Ove finns liksom … inte mycket kvar. Jag älskar Ove.

  2. Så himla bra skrivet! Jag har fjällvandrat många gånger och då är man liksom prepper med automatik även hemma 😉
    Funkar det att överleva 2 veckor i fjällvärlden klarar man sig även i en lägenhet med samma saker, i värsta fall får vi gå ut i skogen.

  3. Fick en tanke, det är inte så att du missförstod att Mange ville byta fru. Han kanske ville bunkra upp med en till?

  4. Bra där Jonas! Jag kan absolut tänka mig att bli en fru-prepper. Då har jag ju möjligheten att bli motsagd från ett håll till.

  5. Det idealiska antalet fruar är fyra, det har jag lärt mig från min systers make som kommer från ett muslimsk land där männen fick ha just det antalet. Teorin bakom det hela är att en fru är för litet för en riktig man, två fungerar inte för då blir det catfight om vem mannen älskar mest, tre fungerar inte heller för då blir det två mot en och synd om den som blir ensam, men med fyra fruar kommer de att gå omkring två och två och mannen får lugn och ro!

  6. Nu gäller det att skaffa hund, jaktlicens, hagelbössa eller annat vapen och i värsta fall skyddat/dolt/hemligt boende för att kunna undvika den cyklande kollegan med hagelbössa. Eller hoppas på att vi alla höjer vår prepping-beredskap till samma nivå så ingen behöver cyklar runt alt. känna sig rädd för de oväntade besöken.

    • Brorsan är skärpt – han kommer att hitta dig. Jag tror att vi alla helt enkelt får skaffa vapen. Det känns liksom mycket tryggare så. (OBS – JAG ÄR IRONISK!) Det kommer alltid finnas någon slacker som vill snylta på vårt förutseende. Typ min bror. 😉

      • Ok syrran, nu har du fått mig att börja bunkra också. Jag har införskaffat en försvarlig mängd Schweizernöt och starköl. Risken finns dock att det går åt redan i kväll. För övrigt anser jag att din ironiska kommentar snarare är sarkastisk. Men jag är å andra sidan inte svenskalärare. Nu ska jag olja in byssan. Tjing!

  7. Oj, oj, oj. Jag måste kanske passa mig för anfall från två håll. Men får väl hoppas att ni är så fulla av choklad och alkohol så att cyklarna tar er ner i diket innan ni hittar hit.

Lämna ett svar till Brorsans TP-kollega Avbryt svar