Kom till saken

image

Så här vill Mange att jag kommunicerar. Jag tycker det känns lite torftigt.

Jag hade haft semester i två dagar och kanske saknat vuxensällskap lite grand, när Mange i vanlig ordning kom hem från jobbet framåt kvällen. Jag mötte upp i hallen och vek sedan inte från hans sida när han rörde sig genom huset. Engagerat pratade jag om dået, nuet och senet. Om ditten och datten. Kreti och pleti. Antagligen om både det ena och det andra också.

”Men kan du sluta informera, eller?!” Mange hade till slut stannat upp och tittade på mig nästan som om jag störde. Lite som man kan titta på en geting som surrar runt ens tårtbit. Eller på flugan som ogenerat svalkar sig i ens öl en varm sommardag.

Han viftade bort mig, åter igen lite som om jag vore den där getingen eller möjligen flugan (strax innan den druttar ner i ölen) och fortsatte fram till köksbordet. Tyst och möjligen lite putt stod jag kvar i hallen och såg honom läsa på det papper som jag hade lagt på köksbordet. Det var en tvåsidig information om vårt hus, ämnad för de hyresgäster som skulle ta över vårt hem under Triathlon-VM. Manges axlar såg ut att slappna av en aning, och när han vände sig om och tittade på mig fick jag en känsla av att ha uppgraderats från flygfä till irriterande småsyskon. Lite i vägen, men inte längre någon man vill döda.

Så här ska det vara. Rakt på sak, koncist. Inte en massa prat prat prat. Kan du inte informera mig så här också?”

Nu kände jag kanske att det inte var informerande jag hade ägnat mig åt när jag pratade med Mange. Mera konverserande. Skapande av själsfrändskap. Upprätthållande av den för relationer så viktiga kommunikationen. Tydligen kunde det ses på olika vis.

Några dagar senare satt jag på ett hotell på Kreta och pratade över en dessert. Trodde jag.

”Lotta, nu informerar du”, påtalade då det tioåriga resesällskapet Märta.

Mange såg mycket nöjd ut.

Sagda Märta har dock inte mycket till övers för onödigt prat. Då hennes pappa ringde till henne hann han bara säga ungefär ”Hej Märta-gumman hur…” innan han avbröts av ett ”Kom till saken” från dottern. Det får mig att känna mig lite bättre till mods, men jag måste förstås erkänna att jag nog pratade lite mer än Märtas pappa. Lite.

Nu har jag informerat klart för i dag.

Kommentera