Massera en gris

När jag för ett tag sedan – igen – skrev om skägg (tydligen ett ämne som jag omedvetet vurmar för) skrev Gustav en kommentar där han hyllade rakborsten. Och jag känner att jag instämmer. Av visuella skäl, rakborstar är helt enkelt vackra, och av nostalgiskäl. Jag kan återkalla känslan av att som liten flicka känna på pappas rakborste och njuta av mjukheten. Ännu ett exempel på back to basics-trenden. Det långsamma hantverket. Raktvål och rakkniv. Varför inte hos en barberare?

Inom matvärlden har slowfood varit på tapeten länge nu, och kanske peakade trenden när den nådde stugorna genom pulld pork. Tiotimmarskött. Det godaste goda. Och så surdegsbrödet – en bakningstrend som kräver tid och handlag (som jag saknar – se tidigare inlägg). Min matlagande kompis Sandra tipsade mig nyligen om ”den georgiska slökokaren”. Jag trodde hon skojade, men icke. Lååångsam matlagning. Syra dina egna grönsaker (efter att ha odlat dem själv). Stoppa din egen korv. Låt födohanteringen ta tid. Hemma-höns  även i tätorter är också en het trend och ordföranden i Svenska rasfjäderföreningen berättar att ”folk betalar vad som helst för att få tag på ett avelsägg. Det är fantasisummor, så har det aldrig varit i Sverige tidigare.”

Och Mange har startat ett mikrobryggeri i matkällaren.

Långsamhet. Hantverk.

Tid, kunskap och ekotänkande är vår tids statusmarkörer. Vi blir inte längre lika impade av färdigköpt gourmémat från saluhallar eller tokdyr oxfilé. Den där billiga grisdetaljen som du masserat med hemodlade örter och skött om i ugnen ett halvt dygn ger bra mycket fler poäng.

Långsamhet. Hantverk.

Och tydligen finns trenden också inom forskningsvärlden. Eller rättare sagt, där har den funnits sedan trettiotalet. Jag läste om ett fantastiskt projekt på ett universitet i Australien. I en tratt sitter en stenhård tjärklump. Hård nog att krossas av ett hammarslag, dock inte stenhårdare än att den ibland släpper ifrån sig en droppe tjära. Och med ”ibland” menar jag nio gånger.

Sedan 1930.

Senaste gången var för några dagar sedan, och jag kan föreställa mig en viss uppståndelse på Universitetet. Nionde droppen på åttiofyra år. De hinner ju i alla fall analysera resultaten mellan dropptillfällena.

Långsamhet. Hantverk?

Att skäggtrenderna växlar har jag redan konstaterat och snart sjunger vi nog snabbmatens lov, trötta på grismassage, trötta på att höra grannens tuppjävel gala klockan fem på morgonen och trötta på att ugnen alltid är upptagen av något långkok av någon obskyr styckningsdetalj. Men forskarna på University of Queensland de sitter nog fortfarande där under sin korkek.

Och tittar på sin tjära.

Kommentera