Mange överraskar och jag överraskas

image”Kolla i kartongen och se om någon passar”, uppmanade mig Mange. Han lät förväntansfull.

Jag närmade mig den ganska stora kartongen på hallgolvet. Vad kunde det vara? Skor? Sjalar? En hög vintageklänningar med balla skärp till? Kanske ett gäng roliga mössor? Väldigt tysta valpar?

Nej. Inga tjusiga aftonstassar. Inga huvudbonader. Absolut inga djur. Jag måste ha sett mycket frågande ut, men Mange tittade på mig som om lådan innehöll det självklaraste självklara.

”Det ser ut som våtdräkter”, sa jag lite förklarande. För att att förklara min förvånade min alltså. Mange nickade bekräftande, som om det var en bekräftelse jag behövde. Som om jag i själva verket var osäker på om det var ett urval av våtdräkter i lådan. Jag förstod att jag behövde vara lite tydligare.

”Varför skulle jag ha en våtdräkt?” frågade jag därför, varpå det var Manges tur att se ytterst förvånad ut.

Alla behöver väl en våtdräkt?” förklarade han mer än frågade, och uppriktigheten i hans röst var inte att ta miste på.

Ibland tänker jag att vi fortfarande har mycket att lära oss om varandra. Det är nog bra.

En reaktion på ”Mange överraskar och jag överraskas

Kommentera