När ska han lära sig?

image

Soffan kom hem. Ändå.

”Kollar du om det där pappret är det enda vi behöver ta med oss för att få ut soffan?” sa Mange.

”Japp!” sa jag. Och det gjorde jag också. Alldeles korrekt behövdes endast det pappret. Ingenting annat.

Så åkte vi mot Linköping för att äntligen få hem vår uterumssoffa.

Efter att vi kört ungefär tre mil tycktes Mange komma ihåg vem han är gift med:

”Du tog väl med pappret va?” I rösten samsades hopp och en uppgivenhet uttagen i förskott.

Det där enda pappret som behövdes… Nä. Jag la det på hallstolen efter att ha konstaterat att ingenting annat än det var nödvändigt.

Soffan fick som väl var följa med oss ändå, till slut.

”Tar du med de här till Maxi?” Mange håller fram en bibba trisslotter och någon tipskupong.

Jag nickar. Tar med rubbet.

Sedan får rubbet följa med hem också, alldeles orörda i min ficka. Där ligger också någon värdecheck sedan förra Maxitrippen. Och förrförra.

Hur tänker han egentligen Mange, när han gör så här? Förstår han inte att jag inte bör hållas ansvarig för … ja helst inte någonting som inte rör barnen. Dr Phil säger att ”you teach people how to treat you”, men Mange verkar alltså vara lite trög i det här avseendet. En mera begåvad man skulle väl ändå ha lärt sig att ta hand om alla viktiga eller ens halvviktiga kom i håg-saker själv?!

Jag försöker ju verkligen lära honom det.

Det är lite som när han försöker prata bilköp med mig. Utanpå kan jag se ut som om jag är där, men det är jag inte. Inte i närheten.

 

 

 

Kommentera