För många år sedan tränade jag. Kettlebells var det redskap jag föredrog. Ibland kom ett hyperintensivt crossfitgäng från Örebro och tränade med oss. Då var jag riktigt svettig efter träningen. Av deras svett. Det fullkomligen stänkte kring dem, och de svingade kettlebellsen som om de fick betalt per sving (och dessutom var i stort behov av pengar). Efter att ha tränat med dem var jag alltid lite tröttare än vanligt – bara av att titta på deras besvärande tempo i allt de gjorde. Tack kära värld att det inte är crossfit jag kör, tänkte jag mer än en gång.
Nu har jag anmält mig till bootcamp. Crossfit-bootcamp.
Jag är rädd att jag har förhastat mig lite.
En vän har just genomgått bootcampen och berättade att han kräktes under första passet. Hurra. Och jag som har köpt ett nytt träningslinne och allt. Jag tröstar mig med att det inte är min tur förrän nästa år. Det låter så skönt långt borta. Nästa år ska jag bada i andras svett och kräkas lite.
Någon som hänger på?
(Bild från Pixabay)
Du är inte klok. Det finns inte på kartan att jag skulle förnedra mig på det vidriga viset, hehe! Skulle behöva, men det är en helt annan femma.
Vi måste ju vara i form inför vår tid på vägarna, sötnos.
Kontakta min äldste son för tips. Han är headcoach på Kronans Crossfitbox i Malmö. Han kan det där, om han kräks vet jag inte. Jag har inte sett det i alla fall på de tävlingar vi sett.
Nä, kräkas är nog inte en del av konceptet 🙂
Tror nog det finns de som gör det, dels på grund av att de tar ut sig, och på grund av nervositet. Minns att Tony Rickardsson spydde i hjälmen efter ett av sina VM-guld. Det var ju i och för sig speedway, men i alla fall.