Nuharvitvåbåtar

imageVore jag inte vis av båtanskaffningserfarenhet skulle jag ha undrat om Mange skaffat sig en älskarinna.

I går:

”Då sticker jag en sväng då.” Han pratar snabbt och lite svävande samtidigt som han rör sig mot dörren, som om han inte vill att orden ska landa och därmed kanske föranleda ett svar.

”Öh, visst, men vart ska du?” Jag står med stekspaden i hand så frågan är inte helt irrelevant eller grundad i allmän misstanke om oegentligheter.

”Ut, bara?” Om möjligt än mer svävande.

”Jaha, ut. Visst. Du är fjorton och jag är din morsa eller?”

”Jagskatittapåenbåt.”

I morse:

”Men åker du till jobbet redan nu? Du ska ju skjutsa Johan till lägret om en stund?” Något förvirrad ser jag hur han tar sin jobbväska och går mot bilen. Jag inser snart att väskan är ett kamouflage så att jag inte ska undra något. Nu har jag dock levt med Mange i fjorton år så självklart undrar jag. Hela hans väsen utstrålar att han försöker dölja något. Det gör han också.

”Enbåtmendetärenlitenbåtsomnästaninteräknas”, muttrar han med det där generade leendet som jag misstänker har sin motsvarighet hos svansen-mellan-benen hos en hund som tycker att det är värt lite åthutning för den där saftiga köttbiten på grannens grill.

Så nu har vi två båtar.

Jippi.

Den här är dessutom för liten för att stasha preppergrejer i. Men den gör Mange lycklig. Det är faktiskt värt mer än vad den något skruttiga farkosten kostar och den tid den kommer att ta i anspråk. Kanske behöver vi alla en liten skruttig båt.

Mitt skrivande är på ett sätt min båt, så jag tror jag fattar grejen. Och Mange kan åtminstone ta med barnen i sin.

Så kör hårt Mange. Köp en tredje båt om du vill!

2 reaktioner på ”Nuharvitvåbåtar

Kommentera