Sätter kaffet i vrångstrupen

imageMina elever väljer ämnen för argumentation. ”Jag vill prata om den negativa effekt dagens skönhetsideal har på unga”, säger någon. Prima. ”Jag tycker marijuanaattityden har blivit för liberal, så jag vill argumentera mot en legalisering”, säger en annan. Det går ju jättebra.

Så kommer unge herr O.

”Jag tänkte prata om att kaffe är farligt. Att vi bör dricka mindre kaffe.”

Jag stirrar misstroget på honom och gnuggar bort den sista kvarvarande mjölkmustaschen efter lunchkaffet. Jag har inte hakat på neo-retrotrenden med svart kaffe utan kör lite otrendigt med varm mjölk. Gärna skummad.

”MOT kaffe?” säger jag lite dumt, rösten något i falsett.

O nickar. ”Kaffe är inte bra”, förtydligar han.

”Inte bra?!” piper jag. ”Kaffe är ju jättebra. Både för och mot saker. Diabetes, levercancer. En massa saker. Kaffe är BRA ju.” Tänker att det måste vara ett missförstånd. Han är ju ändå bara arton år. Vad vet han?

Då smackar han till mig med forskningsrön om besprutning och cancerogena ämnen. Om farlig rostningsprocess. Säkert säger han mer, men jag har slutat lyssna.

Jag som just har förstärkt min tro på kaffet ytterligare när nya rön visat att kaffe är bra för ögonen. Det är någon klorogensyra som med antioxidanters hjälp ska hjälpa mot åldersrelaterade näthinneproblem.

Fast om man nu inte blir så gammal på grund av kaffet kanske det kan kvitta om det skulle ha hjälpt mot åldersrelaterade problem…

Tillbaka på mitt arbetsrum möts jag av fem koppar på mitt skrivbord. Koppar som jag trott fört mig längre bort från sjukdomar, fört mig närmre god syn. I alla fall på lång sikt.

Bävar lite inför O’s argumentation. Undrar om jag kan sjukskriva mig den dagen han ska prata. Kanske för diabeteskänning.

Tröstar mig med en kopp. Han kan ju ha fel.

Kommentera