Snart på samma våglängd

elverk

Romantik

Barnen sover.

Sades mjuka stämma smeker luften omkring oss.

Bubbelbadets varma vatten omsluter oss och vi tar en klunk vin till.

Belysningen är dämpad.

”Älskling”, säger jag, ”ett sånt där elverk som du skojade om häromdagen – vad har man det till egentligen?” (Lite grymt skojade han med mig, väckte mitt hopp och fick mig att tro att han var på min sida. Sedan skrattade han, enligt mig ganska rått. Men nu är stämningen en annan, känner jag, och jag vågar fråga igen. Om kraftkällor för situationer som kan påminna om nöd.)

”Ja det kan ju till exempel driva frysen så att vi har mat för många dagar. När din semi-apokalyps kommer.” Han flinar inte hånfullt när han säger det. Kanske är Sade faktorn. Vem kan se hånfull ut till tonerna av ”Sweetest taboo”?

”Och ladda telefonen då också?”

”Du och din telefon. Vad ska du med den till när det ändå inte finns någon som kan ta emot ditt samtal? Servrar, master – allt ligger ju nere då.”

Jag känner att han börjar närma sig min tankevärld allt mer. Han säger att det finns ett ”då”. Han kanske ändå ser det jag ser. Inne i mitt huvud.

”Ja fast det finns kanske någon där ute, någon väg, du vet? I am Legend, typ.” (Inombords överväger jag möjligheten att sätta pansarluckor för badrumsfönstren och skaffa en schäfer. Badkar har jag ju redan. Att sova i. Har inte grannarna två schäfrar förresten? Verkar onödigt. Och lite orättvist.)

Mange fnyser inte bort mig, utan diskuterar elverkets och telefonins möjligheter. Vi är så nära varandra.

”Både Fars Dag och jul ligger ju framför oss”, konstaterar han, fortfarande med koppling till elverket. Vad fin han är ändå. Hur har jag någonsin kunnat ifrågasätta hans förträfflighet?

”Och när vi köper båt kan det vara jättebra med ett portabelt elverk.”

Aha. Okej då, han är kanske inte helt på min bana, eller jag på hans, men vi närmar oss i alla fall. (Men han ska inte tro att jag inte noterar att han säger ”när”, inte ”om”. Han försöker subtilt skriva om den språkliga kartan för hur vi diskuterar båt. Han är slug. Snygg och slug.)

Jag berättar inte för honom att det känns bra att vi bor i princip granne med radiomasterna och Radiomuseet och att jag nog allt har spanat in de där radioamatörernas bergskrypin bara ett par hundra meter ifrån oss. Jag kan va’ Legend.

Men jag tror han vet ändå.

Min elverksman.

Så romantiskt.

När vi köper elverk.

 

Kommentera