The Walking Soulmate

image

Alltså, här vill ju de flesta vara

Det är 28 grader varmt i skuggan. Större delen Sveriges befolkning ligger glädjerusiga på en strand eller vid en poolkant så fort tillfälle bjuds. Kroppar som varit vinterbleka på övertid gräddas rosa i solen. Sociala medier översållas av bilder som visar fötter mot en fond av sand och vatten. Den blå himlen blir taket alla vill vistas under.

Jag och tioåringen glider runt på var sitt flytdon i poolen. Det är svårt att veta vad som är upp och ned – det är lika gnistrande blått i båda riktningarna.

Men något fattas.

Varför är det ingen som skvätter vatten på mig? Varför kommer ingen simmande under vattnet och nyper mig i fötterna där de hänger ned över kanten på mitt flytetyg? Varför hånar ingen mitt sätt att ta mig i poolen genom att hojta ”Titta på tanten!”? Kort sagt: Var tusan är Mange? Han har ju tagit extra ledigt i dag, eftersom ganska få dagar som denna bjuds under en genomsnittlig svensk sommar.

Har han valt uterummets skugga istället? Nej. Sitter han månne på hemmakontoret och programmerar något brådskande? Nix. Pudrar han näsan? Icke.

Jag hittar honom i sovrummet med näsan riktad mot en datorskärm och med lurar över öronen. Framför honom hasar en hop zombier fram.

Mange har också fastnat. The Walking Dead har tagit tag även i hans vrist och bitit sig fast. På mindre än tre veckor har han avverkat fyra säsonger.

Vi är själsfränder.

Kommentera