I väntan på zombieapokalypsen

zombie

Jag VET att jag bara är utklädd!

Ibland när mitt hamstrande inför zombieapokalypsen kommer på tal tycker folk att jag verkar lite nojig. (”Zombieapokalypsen” är förstås en metafor. Annars vore ”nojig” ett allt för milt ord kanske. Bara så den saken är klar.)

”Menar du att du vill ha ett lager med mat och förnödenheter? Varför då?”

”Öh, jamen alltså, om nånting händer, ni vet.”

”Vaddå då händer? Vad tror du ska hända?”

Här skrattar jag ibland lite generat. Eller till synes generat. Jag är i själva verket inte alls generad över mitt minihamstrande, men det verkar på något sätt vara rätt sak att göra. Att se lite generad ut. För tydligen är man lite småknas om man tror att något kan hända.

Är det inte knasigare att inte tro att något kan hända? Eller kanske ännu knasigare: Att tänka sig att något kan hända men strunta i det?

Sedan visar det sig inte allt för sällan att de faktiskt har större lager hemma än vad jag har.

”Ja, fast några extra paket spagetti har man ju ändå hemma. Och konserver. Ris. Och spritkök med bränsle.”

”Fast varför då alltså?”

”Inte för att något kommer att hända. Närå. Bara för att det kan vara bra att ha. Extra, vet du.”

Absolut.

Kommentera