Vardagslyx

Rätt

Rätt

”Kaffe med vitt”. Jag säger nej tack.

För en tid sedan byttes knapparna på jobbets kaffeautomat ut. Där det tidigare stått ”kaffe med mjölk” stod nu en färgbenämning. Vitt. Jag tror nog inte att innehållet har bytts, bara terminologin, men det räcker. Vem vill ha lite ”vitt” i kaffet? Har vitt en smak? Och i en brun pappmugg med klena utvikbara öron. Nej, jag kör lyxvarianten: En pressobryggare med Zoegas, en knäckt kardemummakapsel, färsk mjölk (som för all del är vit men där upphör likheten med ”vitt”), egen mjölkvärmare med skumningsinsats samt en snajsig porslinsmugg. Det tar fyra minuter att fixa till, tid som jag använder till att glo tomme. En micropaus mellan lektionerna.

Jag tror på vardagslyx i det lilla formatet. Och på vikten av att glo tomme ibland.

image

Fel

Jag skulle nog ganska snabbt kunna vänja mig med automatkaffe med vitt, men det vill jag inte. Jag gillar känslan av att jag pysslar om mig själv och behandlar mitt kaffedrickande med värdighet. En liten ritual, kanske. Möjligen jämförbar med rökarnas ritual, men bra mycket hälsosammare. (Nej – jag röker inte. Möjligen en festpuff på en cigarr, och då antagligen mest för att jag känner mig lite rebelliskt tuff 😉 ) Och jag struntar i vad elev O häromdagen sa om kaffets ohälsosamma sidor och giftiga rostningsprocess. Villintevillintevillinteveta.

Men det går nog bra att glo tomme till kaffe med vitt också.

Så glo lite.

Tomme.

Jag tror det är nyttigt.

 

Kommentera