”Vi ska ha barn.” – ”Jaha ja. Trevligt.”

muttrar”Vi ska ha barn”, sa jag. (Inte nu. Jag återger en snart tolv år gammal konversation. Och jag kan ha uttryckt mig något fylligare.)

”Jaha ja, där ser man”, genmälde Mange och skivade upp lite mer Onsalakorv. ”Trevligt.” (Även han kan ha uttryckt sig något fylligare, men andemeningen är korrekt återgiven.)

”Undrar vad det blir för barn”, funderade jag ett par veckor senare. ”Sportigt, musikaliskt, tjurigt, nyfiket, dystert…”

”Ja det blir väl ett … barn, helt enkelt”, svarade Mange och spelade lite Pink Floyd på gitarren.

”Undrar hur det blir med sömnen. Och om vi kommer åka på semester, och om barnet kommer gilla morötter och om det är bäst att börja läsa böcker för det redan i magen och om den där Brieosten jag åt innan jag visste att jag var gravid har gjort någon skada. Och vilken skada kan den förresten göra? Eller var den pastöriserad? Duger det med lågpastöriserad? Finns det ens?” grubblade jag efter ytterligare en tid.

”Mmmm…” sa Mange och filade på någonting.

”Vi måste fundera på vad vi ska ha för barnvagn”, konstaterade jag ännu en tid senare.

”MEN HERREGUD VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT?” Mange släppte allt han hade för händer och ägnade de närmast följande veckorna till att sondera barnvagnsmarknaden.  Onsalakorven blev oäten, gitarren ospelad och vad-det-nu-var blev ofilat.

”Ska det vara dubbel- eller trippelboggy? Vill man ha flip-switch eller swap-glitch? Är kevlarbromsbelägg att föredra framför glasfiberdito? Är frontfullview mer prioriterat än backwatchmöjlighet? Och vad är det för material i Teutonias kullager egentligen? MEN VAD ÄR DET FÖR FEL  PÅ DIG – BRYR DU DIG INTE ELLER???”

”Mmmm…” sa jag och övervägde att fila på någonting. Kanske äta lite korv.

Det här nästan borttappade minnet aktualiserades när jag nu drabbades av en lätt prepper-feber, när jag ville börja hamstra lite förnödenheter för att klara några dagars isolering. Självvald eller krisframkallad. Mange var i bästa fall ointresserad och i vissa fall rent negativt inställd till denna min nya fäbless.

Till dess elverk kom på tal.

Plötsligt dök det upp modeller och prisuppgifter både här och där, och nåde mig om jag sa ”dieselverk” istället för ”elverk” (för vi kan förstås inte ha ett dieselverk om vi köper en bensinbåt, och tvärtom. MEN VI SKA JU INTE HA NÅGON BÅT.)

Är det bara jag som har det så här, eller kan det möjligen vara en fråga om manligt och kvinnligt tänkande? Blir saker eller koncept som innehåller muttrar per definition intressanta eller?

Men om jag muttrar då?

 

(Bild från bumax.se)

Kommentera