Feminism – nej tack!

Wow, vilket tal.

Emma Watson (Hermione i Harry Potter-filmerna) talar om feminism i FN och klippet sprids som en löpeld i media. Varför? Tusentals män och kvinnor har sagt det hon säger, men hon får det att låta nytt. Det här talet bör jag nog visa för mina elever innan vi rundar av retorikmomentet i Svenska 3. Hon ger ethos, pathos och logos ett ansikte och hon smackar in retoriska stilfigurer som den naturligaste sak i världen. Talet blir både högtidligt, tillgängligt, poetiskt och enkelt och hennes ödmjukhet gör att man vill lyssna på henne. Och jag älskar hennes återkommande fras: ”If not me – who? If not now – when?”

Att världen inte bjuder på jämställdhet mellan män och kvinnor är inte en överraskning eller nyhet, och att vi bör göra något för att förbättra situationen håller många, om inte alla, redan med om. Emma Watson ger oss inga redskap att arbeta med, förklarar bara att vi inte är jämställda. Ändå känns det som att hon har sagt något nytt. Kanske är det hennes korta kommentar om ordet ”feminism” som ger mig den känslan. Hon klargör det för all del redan kända faktumet att ordet inte handlar om kvinnors rättigheter utan om kvinnors och mäns lika rättigheter. Hon påtalar att även män drabbas av de ideal, fördomar och orättvisor som råder. Hon säger att vi gärna får hata ordet, bara vi bryr oss om den egentliga tanken bakom det.

Jag tror att hon sätter fingret på något viktigt. Kanske är det dags för ordet feminism att gå samma väg som städare, sopgubbe eller mattant. Kanske ska lokalvårdare, renhållningsarbetare och bespisningspersonal få sällskap av … Ja, av vad då? Jämställdister? Nä, det låter ju inget vidare. Men feminism låter som något som vill exkludera männen. Inte bra. Så ge mig ett nytt ord. Om nu feminism börjar få en lite solkig kostym, klä om innebörden i ett glänsande nytt plagg. För det är ju inte innehållet som är omodernt eller missvisande, bara ordet.

Så feminism – nej tack. Men till dess det finns ett bättre ord är det ändå feminist jag är.

12 reaktioner på ”Feminism – nej tack!

  1. Genusneutralism, -ist Hittar dock ingen acceptabel kortform som ligger bättre i munnen än denna sammansättning…

  2. Jag förstod inte vad hon talade om men det var väl reklam för någonting. Söt och duktig tjej i alla fall som kan memorera långa monologer och tala inför publik om än med något monoton stämma. Det blir två tummar upp.

  3. Jag firar i år mitt 30-årsjubileum som manlig feminist. Hur den ideologiska omdaningen av den då 24-årige Janne gick till är en riktigt bra skröna, som jag inte vill berätta här. Vissa saker har varit enkla för mig, som att stödja olika politiska krav på jämställdhet, ta långa pappaledigheter och många VAB-dagar och att städa toaletter. Andra saker kräver mycket mer; att förändra sig själv och sina normer på djupet.
    Jag har inget behov av att byta ut den ideologiska etiketten (en av många för mig), men däremot att komma längre med mig själv.

  4. ”Förr” sade man kvinnosakskvinna om en del av dem som gick före i jämlikhetsdebatten. Då började jag kalla mig människosaksmänniska och det funkar fortfarande. Funkar för mig men kanske inte för dig.

  5. Hej, jag är jag har börjat intressera mig för retorik och och tycker det är sjuk kul, du skriver att hon ger ethos, pathos och logos ett ansikte men jag förstår inte riktigt, vad den menas med och hur ser man det i talet, jag vet att det är ett gammalt inlägg med skulle ändå vara kul om du kunde förklara för mig!
    mvh Lovisa 15 år

Kommentera